Nyårslöften
så nu skriver jag upp mina nyårslöften här så att alla kan se vad jag ska försöka att åstakomma detta år.
1. De gamla vanliga, SLUTA OCH BITA PÅ NAGLARNA! De är inte bara fult, utan äckligt att möta nån som har fingrar som ser ut som att dom har åkt in i en träflis eller nått. inte okej!
2. Bli mycke bättre på att TA HAND OM MIN DIABETES! För de första så är det ju faktist mitt liv som jag reskerar om jag inte skärper till mig och blir bättre på de. och för det andra så kommer jag ju att må mycke bättre, både fysiskt och psykiskt.
3. LÄRA MIG ATT STICKA! Jag har kommit på de att jag vill lära mig att sticka. tror att de kan vara en bra avkoppling för mig, och förhoppningsvis så kanske att man kan få ut nått fint av de som man kan använda.
4. LAGA MATLÅDOR! de blir ju så otroligt mycke pengar man bara slänger i väg på lunch bara för att man är lat och inte fixar de dagen innan. plus att de är nyttigare.
5. HÅLLA MINA NYÅRSLÖFTEN!!! för varför är de annars någon vits med att ha nyårslöften om man inte ens tänker hålla dom ;)
2012 är välkommen för mig, jag är redo att bemöta de nya året.
Massor med kramar från oslo hanna.
Börjar att förstå hur mamma och pappa kände en gång i tiden..
För en vecka sen så var jag på min "intervju" med Elisabet. som sagt gick väldigt bra. så de firade jag och robert med att (jag) laga god mat, medans robert satt o spela TVspel. okej, han är hopplös i köket, o jag gillar att laga mat så de va okej. men när de väl va klart så står en massa skit på bordet, så jag ber robert efter att jag har stått o lagat mat i 45min att plocka undan de 5min innan maten var klar. när maten är klar så frågar jag " men va fan, har du inte plockat undan de här?" så svarar han helt borta inne i sitt tvspel " mmmm... jag ska bara..." och fortätter o spelar. så de slutar me att jag fick göra allt själv. vi åt o de vart mycke gott. lämnade allt på bordet i en förhoppning då om att herrn kunde plocka undan de lilla o ställa in de i diskmaskinen. de gjorde han inte. dagen efter går jag till jobbet på morgonen. när jag kommer hem så möter jag i stort sätt robert i dörren, o jag frågar " trodde att du hade åkt nu?" "aa de trodde jag med, fick så jävla bråttom, men han knäcka ett par bärs innan iaf" o så drog han. när jag kommer in så upptäcker jag att allt står kvar på samma plats sen dagen innan, öl burkar lämnade lite här o var.. så de va bara för mig att börja att plocka i ordning de..
häromdagen så bråkade vi om att jag tycker att jag gör allt här hemma, hur mycke jag städar och plockar efter han. (vilket jag gör, jämt och ständigt..) och han säger att han städar precis lika mycke som jag ( vilket han verkliegn inte ens är närheten till och göra) så då sa jag argt att från och med NU så plockar jag bara undan efter mig själv. och jag hade tänkt att göra de. men 2 dagar senare efter att han har grasat ner hela köket och de låg dammråttor över allt o de bara var allmänt äckligt så pallade jag inte de längre. jag plockade undan ALL HANS SKIT som låg över allt, storstädade verkligen lägenheten från topp till tå skrubbade jag. När robert kom hem så hade jag bara junnit börja med köket. och han sa "oj, va fint du har gjort, va fräscht de luktar!" då tänkte jag att han åt minståne kunde fråga "är de nått jag kan hjälpa till med?" men nej, grisen går in och sätter sig i soffan och börjar att spela TVspel.. så skrek jag åt han i nått med stilen "DE MINSTA DU IAF KAN GÖRA ÄR ATT PLOCKA UT SOPERNA ME ALL SKIT SOM JAG NU HAR STÄDAT UNDAN EFTER DIG!" "okej" svarar han och fortätter och spelar.. så senare, även fast jag drar runt me dammsugaren runt han och står mitt framför TVn så fortsätter han ändå o spelar. så säger jag, " men va tusan, de minsta du iaf kan göra är väl och fråga om du kan hjälpa till me nått, som en normal människa hade gjort!" " men jag tänkte att jag skulle städa imorrn.." svarar han.
jag svarar med en ironisk ( aningen barnsligt arg stämma) " men såklart att du tänkte göra de, då jag redan har städat allt, så slipper du o lyfta ett finger, smart drag!"
Och även efter de, så skiter han i de och bara fortsätter coh spelar och de hela slöt me att jag fick städa HELA lägenheten själv, som vanligt!
Och nu när jag sitter och är fly förbannad på den lata grisen som jag bor ihop med så tänker jag tillbaka på mig när jag var 13-18år och bodde hemma hos mamma och pappa. om hur dom bad mig om jag kunde iaf dammsuga av vardagsrummet, eller skrubba av i handfaten, eller nått likande. och jag svara "mm, jag ska de sen" eller "mm, jag ska bara.." och pappa blev rasande på mig till slut. och de förstår jag han nu till 100% hur de känns att bo med nån som ALDRIG kan ta någon form av ansvar i hemmet. bara sitta framför tv eller datorn och bara vänta på att nån annan ska ta hand o om det. det sorgliga i de hela är att jag var 13-18år. robert är 23år och ska agera vuxet.. min enda tanke är då. Kan man lära gamla hundar att sitta eller är det redan försent?
Så, mamma och pappa, jag vill be om ursäkt för vilken liten gris jag var på den tiden och inte hjälpte till mer hemma!
Massor med kramar från oslo hanna.
Bilder från Julafton
Förbereningarna i köket, Elvina, allan och laticha.
Tackar gud för maten innan vi sätter oss med en skål, och hälsade alla välkomna med att ge alla en kram.
Till vänster har vi en liten söt flicka som hade de svårt hemma som fick vara med oss under kvällen, vars mamma som låg döende i cancer och hennes pappa jobbade. och till höger så har vi min underbara chef elisabet.
En norsk jente med sin nya festman. som var fransk. mycket trevliga!
i kön till efterrätten
Pin yan tyckte att de de kunde vara kul att mata laticha med efterrätt.. 
.. vilket ledde till en massa skratt!
sen bjöd Nataniel upp sin date till dans.
och lilla söta Nataniel som är Eliabets och Lahais son, som började att kalla mig för Tante(moster) hanna efter halva kvällen.
Som ni ser så var kvällen fullspäckad med massa glada miner!
Massor med kramar från oslo Hanna.
Julafton
efter de så koste vi oss, satt bara och mös tillsammans. kl 23 så kom en trubadur, och vi hade en form av gudstjänst, och sjöng lite sånger. har kommit fram till de att krista folk är fantastiska på att sjunga! vilka stämmor! va så mysigt att bara få lyssna på de. jag kunde ju tyvärr inte så många av sångerna dom sjöng, me tanke på att alla handla om gud typ. men vi avslöt kvällen med att sjunga herlig er jorden på norska. Inte hade jag någonsin kunnat tro att JAG skulle stå upp klockan 23.50 på julafton stå upp och sjunga härlig är jorden!
så det blev en sån otrolig kväll. jag kände mig så välkommen. och atomsfären var bara så varm och glad hela kvällen!
direkt när den unga pastorn kom, en ung norsk rödhårig kille med kavaj, converse, och blå jeans, gick han direkt fram till mig och gav mig en stor kram och sa till mig :" Hanna, jag vill tacka gud att han förde dig till oss idag, det är en ära för mig att få fira julafton och jesus födsel med dig!"
haha, jag skratta och log och tackade. Alla var så tacksamma för allt man gjorde. och de var faktist inte ens en sekund som jag kände mig ledsen, utanför eller längtade hem, från den sekunden jag satte min fot där. Vilket var otroligt skönt.
Och snälla elisabet då, hon hade handlat julklappar till mig! tydligen så har hon godkontakt med Bluberry, så jag fick en super snygg plånbok, en grön sjal och ett diadem från Burberry. ME LIKE!
nej men så att sammanfatta lite enkelt min julafton. Jag hade aldrig kunnat tro att jag skulle få fira en sån fantastisk julafton med helt främmande mäniskor. och utan min familj. Jag sitter fortfarande med ett leende på läpparna!
Fird i själen - frid i hemmet!
SÅ FRÅN MIG, TILL ER ALLA, EN RIKTIGT FIN JUL!
massor med kramar från oslo hanna.
Grannar grannar shit va jag blir förbannad att dom lever rakt upp på mig
de jag har förstått så handlar de hela om at tjejen har vart otrogen, killen står o skriker så att jag hör gott o väl :" FY FA-AN VA DU ÄR ÄCKLIG. FY FAAAAAN FY FAAAAA-AAAAAAAAAAAAAAAAAAN!"
om och om igen, tjej skriker tillbaka att han e dum i huvet o gråter floder. men en stund vart jag riktigt rädd, han skrek att han skulle fa-an ta o döda henne. de blulrade till där uppe o han skrek o hon skrek o sen vart de tyst en lång stund. så jag va nära att ringa politi.. men nu gråter dom o skriker dom igen, så de måste iaf va ett tecken på att hon lever. men frågan jag ställer mig fortfarande borde jag ringa politi?
och hoppas på att alla andra grannar hör (vilket dom antagligen gjort/gör) så att människorna över oss kan bli utslängda nån gång. för de här börjar att bli väldigt tröttsamt!
( bara nu under tiden som jag skrev inlägget så han skrikit FA-AN ca 45ggr...)
som sagt, tröttsamt, speciellt den här tiden på dygnet...
jag hoppas att dom lugnar ner sig snart så att jag kan få lite lugn och ro här nere med mitt gossip girl o få sova lite.
massor med kramar från oslo hanna.
När det lider mot Jul, så ska ingen behöva vara ensam!
Min chef som äger butiken är über extremt kristen och nämner gud eller jesus i varje mening. näst intill iallafall. Hennes familj och några andra har ordnat en "fest" för de som inte har någon stans att ta vägen på julafton. för hon känner att det är så många som bara tänker på sig själva på julafton. och då menar hon såklart med att bara att se till att sin familj och nära vänner ska få en fin och minnesvärd dag. men då finns de även många som inte har någon att kunna få fira jesus födsel med. så dom har anordnat en festmåltid i "jesus-huset" där alla är välkommna, kristna eller ej är välkommna. all mat kommer att vara gratis, och det kommer att vara saker att underhållas med och dans. Och hon frågade då mig då hon tyckte lite smått synd om mig att jag skulle behöva sitta själv då. och undra ifall jag hade lust att vara där och hjälpa till med att laga mat och pynta upp lokalen. och min tanken var som så här, håll i er!!
Jag gick arbetslös i ca 3månader. från ingen stans så gick jag in på manpower och frågade hur jag kunde underlätta för mig att hitta ett jobb. då var jag så desperat att jag kunde tänka mig att lika gärna gå runt och plocka upp hundbajs på gatan om det skulle vara så. men jag sa att det jag helst ville jobba med var i butik och jobba med sälj-service. och hon på manpower berätta då om den här butiken. och jag kände bara att de va de stället jag skulle jobba på. så jag låg på som bara den, var enbart mig själv på intervjuen. och jag fick det jobbet! och jag trivs ju hur bra som helst med jobbet och min underbara kollega Marlene. så jag bara kände som så att de va en mening med att jag skulle hamna just på de här jobbet :)
den historien berättade jag då för min chef, och hennes enda svar var: " Men Hanna, det är ju GUD som har fört dig till oss, vi bad till GUD om att han skulle sända en sådan jente som du är, och nu sitter du här och vi är så tacksamma för att GUD hörde vår bön. Och vi är även tacksam för att du lyssnade på de GUD sa till dig, att få dig till oss. Men Hanna, kom ihåg en viktig sak, GUD ger lika fort som han tar, så var på din vakt och gör ditt bästa för att visa din tacksamhet till honom!"
Jag vart så paff över att gud hade kontaktat mig med att skicka mig till de här jobbet.. inte viste jag att han höll koll på en liten förvirrad svensk jente som sökte jobb haha. så jag nickade bara instämmande och log.
Men hur som helst, med gud inblandad i bilden eller inte så känner jag att de här är en helt fantastisk arbetsplats. hon kommer nu att ta 200kr varje måndad att köpa in bröd och frukt till mig som jag kan äta av för att jag inte ska få problem med min diabetes. dom är som en liten familj. och nu till romjulen (mellandagarna) så ska dom köpa ut mig från manpower så att jag ska få bli en äkta dollarosa jente. så allt löste sig till slut med dåliga arbetstimmar och sånt. Så den här julen kommer inte och att bli lik någon annan jag har firat tidigare, kommer att stå och laga julig mat till de behövande och kosa mig med dollarosa-familjen :) så många tunga stenar lossnade från mig när jag fick alla dessa goda besked!
(Herre gud) vilket långt inlägg de blev nu om kristendom och jobb :P
Massa med kramar från oslo Hanna.
God jul fru hjärtedam och fröken svår..
Jag är så arg, besviken, ledsen och förbannad just nu!
Sedan jag började på dollarosa så fick jag veta att jag skulle jobba i jul. först tänkte jag att de va okej, tanken va väl som så" eh man va fan, julen kommer ju nästa år igen, de e ju ingen big deal liksom.."
men när de började närma sig advent och december så gick tankarna som så: "va i helveteee, hur tusan ska jag kunna fira jul själv, utan familjen! snälla snälla låt de ske ett mirakel så att jag kan få komma hem till min efterlängtade och saknade familj!"
För en vecka så gick tankarna som så:" okej, nu har jag vant mig vid tanken att få fira julen själv, låtsas som om att de e en helt vanlig dag. mamma och pappa kommer ju trots allt efter nyår och hälsar på, får bara ha att se fram mot de, DE HÄR KLARAR JAG!"
Nu går tankarna när jag fick mitt schema för veckan ut: " vad i hel-ve-te, ska jag jobba mindre än 20 timmar den här veckan?!? då kunde jag ju för fa-an kunnat få åka hem ju. om de bara är meningen att jag ska komma in varje morgon för att låsa upp butiken o ta hand om den dom första timmarna. bara för att vår extra tjej ska få lära sig att stänga på kvällarna så ska jag få sitta ensam hemma hela dagarna o glo in i väggen. samma på lördag, då ska jag behöva få sitta o stirra in i väggen när jag vet att alla där hemma myser och firar jul. äter frukost me familjen sjöberg, dansa runt granen med dom, gå mysiga promenader me wille, fika me mammas goda kakor som hon har lagt ner tid och energi på samtidigt som "vi" kolla på kalle anka. äta en massa mat, ge varandra julklappar, mysa framför granen.. NEJ DÅ SKA JAG BEHÖVA FÅ SITTA SJÄLV HELA JÄVLA VECKAN FÖR ATT EXTRA TJEJEN SKA LÄRA SIG ATT STÄNGA JUST DEN HÄR VECKAN, SÅ SKA JAG FÅ JOBBA 9-12 VARJE DAG, OCH PÅ JULAFTON 10-13.
Och eftersom att jag jobbar nu i en kristen butik där allt typ styrs efter gud och jesus regler.
WHY GOD WHY? WHAT THE HELL IS WRONG WITH YOU???
Nej, den enda önskan jag hade i år var att bara få vara med min familj i jul.
så jag har kommit fram till de. de här året känner jag att jag har fått kämpa för väldigt mycke ska gå i land. men tyvärr så fick jag inte så mycke tillbaka.
massa med kramar från oslo hanna
Det sjungs en sång inatt om ljus i vintertid
igår va jag¨på stan med ellen o anna för att hjälpa anna att köpa julklappar till alla hennes syskon. satt o försökte komma på va dom skulle kunna önska sig. så sa hon att hon hade en syster som va typ 15. o vi satt o diskutera va man önskade sig då. jag kom ihåg hur mycke jag tyckte om the sims då. och att jag önska mig ett nytt sims spel varje jul runt dom åren.
kom fram till att de va ett bra spel för tidsfördriv. sen en stund senare så gick vi förbi en spelbutik inne i oslo city där dom hade tilbud på the sims 3. så jag köpte de, tänkte att de kanske kunde va ett bra sätt att fördriva min ensam jul iår. tyckte att de va lite skämmigt att köpa ett barnspel i närmare 22års åldern. men när jag kom hem från stan så installera jag de. tänkte att jag bara skulle pröva de o så om de verkligen va så kul som jag kommer ihåg. tydligen så tyckte jag de. började spela de kl21.00 efter en stund kolla jag på klockan o från ingen stans så va den helt plötsligt 01.00! såå jaa, de kommer va ett bra tidsfördriv för mig i jul :P
nej, nu måste jag göra mig klar inför jobb. Ha en fin dag allihopa.
massor med kramar från (15åriga) oslo hanna.
Som du sa så kan de va svårt att bli riktigt nöjd..
sen jag flytta hemifrån när jag tog studenten så har jag ju alltid bott själv. både på öjn och i götet.
och när jag bodde själv i götet så hade jag ju inte någon, förutom sälarna i slottskogen och ica focus typ.
Men jag hörde ju hur alla mina vänner hade de så kul i oslo när dom bodde flera samman i lägenheter. jag kände hur ensamheten skrek efter att få ha sälskap, kunna se en film med någon en kväll, laga lite mat, gå en promenad eller en sväng på stan. bara hänga liksom. slippa känna sig ensam i en stor eller mindre lägenhet.
så jag flytta ju ihop me robert för 7månader ganska så exakt. hade hoppats på att man skulle få ut en massa kul utav de, en som vill laga mat lite spontant, kolla på film, gå en promenad eller kanske en sväng på stan. Men jag har märkt de nu. 7 månader har gått, och inte har vi gjort nått av de lilla jag krävde av en room-mate. Nej jag flytta ist ihop med en tråkig och självupptagen bitter människa. hittar jag på nått vi kan göra så orkar han inte eller vill inte. fine, alla mina idéer är väl kanske inte alltid dom bästa. men de e inte de som e grejen, grejen är den att man gör nått bara, behöver ju inte vara nåe speciellet.
Men så kommer nån av hans andra tjejpolare förbi o slänger ur sig i förbifarten att hon skulle gå på stam på torsdag o köpa julklappar o direkt så frågar han henne om dom kunde gå en sväng tillsammans på stan. samma förra veckan så va han ute o fika me två andra personer. självklart så ska han få umgås o göra va han vill me sina kompisar. men om JAG frågar om vi ska hitta på nått så passar de aldrig o de slutar me att jag får göra de själv.. förutom ellen och anna som jag hänger me så blire att jag får hitta på vissa saker själv fortfarande.
så de jag menar är att jag trodde att de skulle bli skillnad när man bodde med någon, att man kunde få känna mindre ensamhet. fel av mig! kunde lika gärna ha bott själv om inte hyrorna i de här landet var så förbanna dyra.
MEN som tur var så har jag nått som håller humöret i schack. nedräkningen har börjat. Nu är de bara 22 dagar kvar tills mina underbara föräldrar kommer och hälsar på, och att få mysa me min lilla korv wille!
Massa med kramar från oslo hanna
Finns det hopp så finns det liv!
hmm igen.. eller säger man ens så i hel tat?? jaja, jag säger så nu :)
fick nyss ett glatt samtal från min mammut och pappilur om att dom kanske/förhoppningsvis kommer och hälsar på mig nästa år. måste ju skriva nästa år eftersom att de bara är knappt en månad kvar på detta år. men men. tanken är att dom kanske/förhoppningsvis kommer hit i början på januari och hälsar på mig. mamma, pappa och lillebror!
jag blev såå glad över att få höra de att jag kasta mig över datorn för att leta hotell som dom kunde bo på. willebror kommer att få bo hos mig. skulle vart såå kosligt att få hit dom. Visa upp hemma på gatan i stad.
måste redan börja att planera i fall om att dom kommer vad jag ska visa dom, so littel time so much to do!
karl johan, frognerparken, akerbrygge, slottet, bogstaveien i majorstue, mysa runt oss, gå långa och mindre promenader. gå på mysiga fik, kanske shoppa lite me mamma. who knowes. men nu blire till att planera för fulla muggar. julen känns redan som bortglömd. den bästa julklappen och födelsedagspresent jag kan få är bara att dom kommer hit. min älskade mamma. min älskade pappa. och min älskade lillebror wille!
hmm tror nog att jag redan måste börja att städa här hemma, varenda litet hörn måste glänsa så att jag stolt kan få visa upp mitt lilla hem jag har här ( okej lilla och lilla, ca 70kmv höhö) som ni förstår så bör jag nog börja städa redan nu..
åhh tänk om en månad kanske jag sitter me lillebror i famnen och myser me mina päron här i oslo! hihii
tycker även att de är rätt morsomt att mamma som är så berest, vart världen runt, men aldrig vart i oslo, har hon ännu ett land att kryssa av på sin världskarta.
Massor med kramar från oslo hanna
The same old story..
Sova-äta frkost-jobba-äta kvällsmat-kolla på nån serie-sova-äta frkost-jobba-äta kvällsmat-kolla på nån serie-Sova-äta frkost-jobba-äta kvällsmat-kolla på nån serie-sova-Sova-äta frkost-jobba-äta kvällsmat-kolla på nån serie-sova-äta frkost-jobba-äta kvällsmat-kolla på nån serie-Sova-äta frkost-jobba-äta kvällsmat-kolla på nån serie-sova...
Japp ni hajar de..
massor med kramar från oslo hanna
