OSLO HANNA

För en vecka sen så var jag på min "intervju" med Elisabet. som sagt gick väldigt bra. så de firade jag och robert med att (jag) laga god mat, medans robert satt o spela TVspel. okej, han är hopplös i köket, o jag gillar att laga mat så de va okej. men när de väl va klart så står en massa skit på bordet, så jag ber robert efter att jag har stått o lagat mat i 45min att plocka undan de 5min innan maten var klar. när maten är klar så frågar jag " men va fan, har du inte plockat undan de här?" så svarar han helt borta inne i sitt tvspel " mmmm... jag ska bara..." och fortätter o spelar. så de slutar me att jag fick göra allt själv. vi åt o de vart mycke gott. lämnade allt på bordet i en förhoppning då om att herrn kunde plocka undan de lilla o ställa in de i diskmaskinen. de gjorde han inte. dagen efter går jag till jobbet på morgonen. när jag kommer hem så möter jag i stort sätt robert i dörren, o jag frågar " trodde att du hade åkt nu?" "aa de trodde jag med, fick så jävla bråttom, men han knäcka ett par bärs innan iaf" o så drog han. när jag kommer in så upptäcker jag att allt står kvar på samma plats sen dagen innan, öl burkar lämnade lite här o var.. så de va bara för mig att börja att plocka i ordning de..

häromdagen så bråkade vi om att jag tycker att jag gör allt här hemma, hur mycke jag städar och plockar efter han. (vilket jag gör, jämt och ständigt..) och han säger att han städar precis lika mycke som jag ( vilket han verkliegn inte ens är närheten till och göra) så då sa jag argt att från och med NU så plockar jag bara undan efter mig själv. och jag hade tänkt att göra de. men 2 dagar senare efter att han har grasat ner hela köket och de låg dammråttor över allt o de bara var allmänt äckligt så pallade jag inte de längre. jag plockade undan ALL HANS SKIT som låg över allt, storstädade verkligen lägenheten från topp till tå skrubbade jag. När robert kom hem så hade jag bara junnit börja med köket. och han sa "oj, va fint du har gjort, va fräscht de luktar!" då tänkte jag att han åt minståne kunde fråga "är de nått jag kan hjälpa till med?" men nej, grisen går in och sätter sig i soffan och börjar att spela TVspel.. så skrek jag åt han i nått med stilen "DE MINSTA DU IAF KAN GÖRA ÄR ATT PLOCKA UT SOPERNA ME ALL SKIT SOM JAG NU HAR STÄDAT UNDAN EFTER DIG!" "okej" svarar han och fortätter och spelar.. så senare, även fast jag drar runt me dammsugaren runt han och står mitt framför TVn så fortsätter han ändå o spelar. så säger jag, " men va tusan, de minsta du iaf kan göra är väl och fråga om du kan hjälpa till me nått, som en normal människa hade gjort!" " men jag tänkte att jag skulle städa imorrn.." svarar han.
jag svarar med en ironisk ( aningen barnsligt arg stämma) " men såklart att du tänkte göra de, då jag redan har städat allt, så slipper du o lyfta ett finger, smart drag!"
Och även efter de, så skiter han i de och bara fortsätter coh spelar och de hela slöt me att jag fick städa HELA lägenheten själv, som vanligt!

Och nu när jag sitter och är fly förbannad på den lata grisen som jag bor ihop med så tänker jag tillbaka på mig när jag var 13-18år och bodde hemma hos mamma och pappa. om hur dom bad mig om jag kunde iaf dammsuga av vardagsrummet, eller skrubba av i handfaten, eller nått likande. och jag svara "mm, jag ska de sen" eller "mm, jag ska bara.." och pappa blev rasande på mig till slut. och de förstår jag han nu till 100% hur de känns att bo med nån som ALDRIG kan ta någon form av ansvar i hemmet. bara sitta framför tv eller datorn och bara vänta på att nån annan ska ta hand o om det. det sorgliga i de hela är att jag var 13-18år. robert är 23år och ska agera vuxet.. min enda tanke är då. Kan man lära gamla hundar att sitta eller är det redan försent?

Så, mamma och pappa, jag vill be om ursäkt för vilken liten gris jag var på den tiden och inte hjälpte till mer hemma!

Massor med kramar från oslo hanna.