Inatt överlevde jag en helikopter olycka!
Inte i verkliga livet då, utan i en dröm som jag hade. Men den va så mäktig att den gjorde så att i drömmen efter så berättade jag om att jag hade krachat i en helikopter och överlevt. ska ta de från början :)
Jag tror att de hela baserade sig på ellens födelsedag då hon fick flyga helikopter i Oslo. Och ett tv-program där de va en helikoter som krasha.
Så här va de: Jag skulle nu äntligen flytta till Oslo, och jag hade tagit tåget dit, men av nån anledning så fick jag ta helikopter sista biten in till stan. Och bella o ellen o dom andra kom o mötte upp mig. för de var lite oroligt för att de hade tydligen hänt en massa strul inne i stan. så vi hoppar alla in i helikoptern o lyfter, efter ett tag så ser vi en till helikopter som sävar i luften och väntar på oss, så vi var tvungna att byta UPPE I LUFTEN! så dom öppna upp dörren, så va de bara att ta sats o hoppa över till den andra, tyckte att de va skit läskigt. men jag gjorde de och jag landa hur fint som helst på den andra helikoptern, lika så dom andra. Jag minns att jag va så chockad över hela grejen, men himlen var färgad i ett mörkt rött sken o den var svart från sot. de hörs höga bombsmällar på håll. så de va därför som vi blev eskorterade i helikoptarar tror jag. men när vi kommer fram till den tredje eller fjärde som vi skulle byta till o hoppa över till, så var de en annan som kom från de andra hållet som åxå skulle byta. de hade altså blivigt något problem med bytena. men jag ville bara därifrån så jag tar sats o ska hoppa över till nästa. men nått blir fel med allas propellar som möts samtidigt i luften. så på nått sätt så tar de fart o blir som en virvel o jag flyger upp i luften istället, över dom här tre helikotrarna som står uppe och brummar i luften på fler 100 meter ovanför land. jag den där virveln tar ännu mer fart o trycker i väg mig långt utanför helikoterna o jag faller, faller o faller. jag skriker av ren panik, o en bit bort undan för mig ser jag en stor sjö. och de enda jag hoppas på att jag ska följa me vinden en bit åt sidan samtidigt som jag faller. för de var min enda chans till att jag skulle överleva. jag landar i vattnet med ett jätte plums o bara far ner mot djupet. jag kämpar med att simma upp mot ytan för att överleva.
i nästa sekund så står bella o alla dom o drar mig upp ur vattnet. och vi kommer in till oslo. jag hade sår i hela ansiktet på grund av den kraftiga smällen mot de kalla vattnet, och hela min högra arm var hela pajad. den hade gått av på flera ställen och mina fingrar var helt krokiga. men resten av kroppen hade bara små sår.
jag kommenterar o frågar när jag ser hur jag själv ser ut, helt blodig och blåslagen ut. så frågar jag varför jag inte har ont. då svarar piloten eller vem de nu va att de va för att jag fortfarande var i chock o att de va adrenalinet i min kropp som gjorde att jag inte kände någon smärta.
Jag vaknar upp imellan o känner att jag har ont i armen, de berodde antagligen på att jag legat väldigt konstigt på min arm så att den hade somnat, lika så mina fingrar hade åxå somat så att jag inte kunde röra dom haha.
men de skumma i de hela va att jag måste ha somnat ganska så snabbt igen där efter för när jag e inne i nästa dröm o drömmer om nått helt annat så ser min arm fortfarande lika havirerad ut. så berättar jag för den människan om hur de gick till, att de va i en helikopter krasch för flera år sen, och att min arm o vissa delar av mig aldrig återhämtade sig.
skuuuuumt..
Massor med kramar från Gotlands Hanna.
Jag tror att de hela baserade sig på ellens födelsedag då hon fick flyga helikopter i Oslo. Och ett tv-program där de va en helikoter som krasha.
Så här va de: Jag skulle nu äntligen flytta till Oslo, och jag hade tagit tåget dit, men av nån anledning så fick jag ta helikopter sista biten in till stan. Och bella o ellen o dom andra kom o mötte upp mig. för de var lite oroligt för att de hade tydligen hänt en massa strul inne i stan. så vi hoppar alla in i helikoptern o lyfter, efter ett tag så ser vi en till helikopter som sävar i luften och väntar på oss, så vi var tvungna att byta UPPE I LUFTEN! så dom öppna upp dörren, så va de bara att ta sats o hoppa över till den andra, tyckte att de va skit läskigt. men jag gjorde de och jag landa hur fint som helst på den andra helikoptern, lika så dom andra. Jag minns att jag va så chockad över hela grejen, men himlen var färgad i ett mörkt rött sken o den var svart från sot. de hörs höga bombsmällar på håll. så de va därför som vi blev eskorterade i helikoptarar tror jag. men när vi kommer fram till den tredje eller fjärde som vi skulle byta till o hoppa över till, så var de en annan som kom från de andra hållet som åxå skulle byta. de hade altså blivigt något problem med bytena. men jag ville bara därifrån så jag tar sats o ska hoppa över till nästa. men nått blir fel med allas propellar som möts samtidigt i luften. så på nått sätt så tar de fart o blir som en virvel o jag flyger upp i luften istället, över dom här tre helikotrarna som står uppe och brummar i luften på fler 100 meter ovanför land. jag den där virveln tar ännu mer fart o trycker i väg mig långt utanför helikoterna o jag faller, faller o faller. jag skriker av ren panik, o en bit bort undan för mig ser jag en stor sjö. och de enda jag hoppas på att jag ska följa me vinden en bit åt sidan samtidigt som jag faller. för de var min enda chans till att jag skulle överleva. jag landar i vattnet med ett jätte plums o bara far ner mot djupet. jag kämpar med att simma upp mot ytan för att överleva.
i nästa sekund så står bella o alla dom o drar mig upp ur vattnet. och vi kommer in till oslo. jag hade sår i hela ansiktet på grund av den kraftiga smällen mot de kalla vattnet, och hela min högra arm var hela pajad. den hade gått av på flera ställen och mina fingrar var helt krokiga. men resten av kroppen hade bara små sår.
jag kommenterar o frågar när jag ser hur jag själv ser ut, helt blodig och blåslagen ut. så frågar jag varför jag inte har ont. då svarar piloten eller vem de nu va att de va för att jag fortfarande var i chock o att de va adrenalinet i min kropp som gjorde att jag inte kände någon smärta.
Jag vaknar upp imellan o känner att jag har ont i armen, de berodde antagligen på att jag legat väldigt konstigt på min arm så att den hade somnat, lika så mina fingrar hade åxå somat så att jag inte kunde röra dom haha.
men de skumma i de hela va att jag måste ha somnat ganska så snabbt igen där efter för när jag e inne i nästa dröm o drömmer om nått helt annat så ser min arm fortfarande lika havirerad ut. så berättar jag för den människan om hur de gick till, att de va i en helikopter krasch för flera år sen, och att min arm o vissa delar av mig aldrig återhämtade sig.
skuuuuumt..
Massor med kramar från Gotlands Hanna.
Kommentarer
Trackback
