ständigt vakna på fel sida

varje dag som går nu vaknar jag och känner mig mer och mer misslyckad. mamma och pappa är besvikna. på mig. på oss tre. besvikna och trötta. trötta på att vi/jag alltid strular till det för dom är så trötta nu. trötta på att vara ledsna och besvikna. och jag mår så dåligt över att jag har dragit på mig allt detta nu, som enbart har fått dom att må ännu sämre. jag känner mig bara hjälplös och misslyckad varje minut som går. jag har inte kunnat sova ordentligt på en vecka pga av all oro inför allt. jag vet inte hur allt detta kommer att sluta. de enda jag vet är att om de inte får ett slut snart så kommer de inte bara ta kål på mig utan mina föräldrar me. jag vill bara säga att jag är så ledsen att de blev så här. och jag vill tacka alla som har hjälpt mig! ( var bara tvungen att få ur mig de som har snurrat runt i huvudet de närmsta dagarna.. ) massor med kramar från göteborgs hanna.
2010-11-03 @ 22:17:01 Allmänt Permalink

Kommentarer
Postat av: julia

älskade lilla du... det är inte ditt FEL det här, det måste du komma ihåg. Oavsett om du hade träffat honom innan, och skrivit kontrakt en månad innan med hyresgästen så hade detta iaf hänt... Man kan inte leva sitt liv bättre för någon annans skull, man kan inte leva på något annat vis än man själv vill leva. Man måste få andas sin egen luft med sina egna lungor, även om man ständigt behöver sina föräldrar och syskon/moster till sin hjälp. Och vi är till för det. Det är vår uppgift att finnas till. Din uppgift är att göra ditt bästa. Och det gör det. OBOJ vad du gör det... Man kan inte göra mer. Man kan inte leva bättre. Man kan inte vara bättre. Man kan bara vara sig själv. Och när du är Hanna är du som bäst. För att du är DU! Glöm aldrig det.

Vi älskar dig.

JAG älskar dig!



jools.

2010-11-04 @ 08:33:51
URL: http://[email protected]
Postat av: Moster

Där slog hon huvudet på spiken igen, kloka Julia. Du hade aldrig kunnat förutse det som hänt och ändå har du hanterat och agerat så klokt så man häpnar. Vi (jag och min sidekick) är såååå imponerade av dig, men det vet du ju redan. Tusen kramar!

2010-11-05 @ 00:22:50

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
Kategorier
Arkiv
RSS 2.0