OSLO HANNA

Jag minns tillbaka när jag var liten jag var med i "vi i ettan". Då man frågade alla förstaårs elever vad dom ville bli när dom var stora. Mitt svar var då spice girls ersättare. Tänk var lätt det var då, man hade en dröm om vart livet skulle bära en. Det fanns inga motgångar. Det fanns inget eller någon som sa till en att de inte var overkligt att jag kunde bli spice girls ersättare. Men man växer upp och börjar inse att de faktist inter kommer aatt hända:)

Sen var jag väldigt intriserad av rymden, och allt som fanns långt bortom, det som ingen visste än. Så jag ville bli astrolog. studera om rymden. för jag har ju alltid vart väldigt nyfiken av mig.

Men sen nån gång på högstadiet så kom jag på att jag skulle bli tandläkare. För naturkunskap, och det som hör där till har jag alltid varit lockat mycke. Plus att jag har ju aldrig haft några problemet med mina tänder, så har heller aldrig haft någon mardröms situation hos tandläkaren. Dessutom så har jag alltid tyckt att det har varit viktigt att ha en ren och fräsch mun, och tänder. så varför inte tandläkare, dom tjänade ju bra med. och mamma som har haft mycke problem tyckte ju såklart också att jag skulle bli tandläkare. men sen när man ska välja gymnasieutbildning, då ska man börja småplanera vad man ska göra med sitt liv. Jag valde samhäll för jag var ju så osäker fortfarande om vad jag ville komma någon vart..

Vad hände då?
Jo, nu sitter jag här i 21års ålder och har fortfarande ingen aning om vad man ville bli. Om jag hade följt mina barndomsdrömmar så kanske jag hade vartit världskänd som en spicegirl. kanske hade jag tagit reda på vart som finns om de bortre rymden. vem vet.. men tanken i sig är rätt rolig tycker jag, för man vet aldrig vart morgondagen tar en!
och de är just de som är det fina med livet, äventyret som aldrig slutar.

Men om jag ser tillbaka på när jag var liten och gick i ettan så hade aldrig mitt svar varit: Att jag skulle få leva med en sjukdom resten av livet som jag aldrig kommer att bli frisk ifrån, flytta till en okänd stad där jag inte kände någon, skaffa ett jobb där jag säljer in företag på telefon.

MEN så har det slagit mig nu när jag har känt mig lite nere över vart jag har kommit någon vart. Va fan jag är 21 år. har hela mitt liv framför mig och det har precis börjat. jag kan fortfarande bli det jag vill och göra det jag vill. så länge man vet att man kan och vill så är ingenting omöjligt!

Idag skiner solen över göteborgs gator och dagen väntar på mig, vem vet vad det ska bli av denna dag:)

Massor med kramar från göteborgs hanna.